Åsa Lindgren ledsnade på killarnas kommentarer och tog saken i egna händer. Hon drog igång tjejevent för lössnömaskiner och fick nya vänner på köpet. “Det är roligast att köra med tjejer, det är peppigare stämning” säger hon.
Om vintrarna kan du hitta Åsa Lindgren, 29, i snowboardbacken, i längdskidspåret eller på isen med pimpelpirken i hand. Men oftast hittar du henne på en skoter i lössnön.
– Mitt största intresse är skoter. Det är friheten. Man får fara ut i naturen och tar sig till så fina ställen som man aldrig hade kunnat ta sig till annars. Jag har alltid ett stort leende under hjälmen. Det kickar ju alltid igång adrenalinet också så klart, säger hon.
När hon växte upp i Vuollerim var skoterlivet familjens naturliga vinternöje. Hon var i princip nyfödd första gången hon lastades i skoterpulkan och har spenderat mången vinterdag pimplande och korvgrillande.
– Vi har ju alltid haft gamla skotrar men för några år sedan skaffade jag en lössnömaskin och där väcktes intresset för backcountryåkning, eller lössnöåkning som man också säger.
Från början åkte hon mest med grabbarna i kompisgänget men trivdes inte riktigt med jargongen. Hon önskade att hon hade fler tjejer att åka med.
– Åker man med killar så är de oftast bättre och har kört längre och om man fastnar så kan man vara säker på att de står där och gnäller; “Jaha, sitter du fast igen?”. När man är bara tjejer blir det som en annan stämning, mer stöttande.
Hon började kolla upp evenemang för tjejer och hittade några weekendresor för kvinnor i Mellansverige, ofta dyra med väldigt duktiga åkare och mycket prestige. Det var inte riktigt det hon var ute efter.
– Jag vill ju bara åka för att det är kul. Så då tänkte jag “Då gör jag det själv”. Jag drog ihop 25 tjejer och så for vi ut, säger Åsa.
Två år på raken förhandlade Åsa fram weekendpaket på boende och mat vid olika fjällanläggningar. Sen bjöd hon in tjejer via sociala medier och evenemangen blev fullbokade direkt. Enda kravet för att få vara med har varit förarbevis och en skoter.
– Det är kul att fler och fler tjejer kör och att man peppar varandra, lär ut och hjälps åt. Vi äter och skrattar tillsammans och har så kul!
Till träffarna kommer både erfarna lössnöförare och nybörjare. De som har kört mer tipsar och visar hur man kan burka, skråköra eller ta sig loss om man sitter fast. Enligt Åsa finns det knappast någon bättre känsla än när man lyckas med något nytt.
– Det handlar oftast om hur du står, vart du har vikten och hur du hänger ut med den andra foten, det är mycket teknik. Det som är roligt är att vi lär varandra och man får mycket tips och tricks.
Förra året fick Åsa en avbokning och bjöd med sig sin fransstylist med kort varsel. Hon hade just tagit förarbevis “för att det är bra att ha”, lånade ihop kläder och fick köra en demoskoter.
– Hon blev alldeles frälst och lärde sig jättemycket under helgen så hon köpte en egen lössnömaskin sen. Det är kul när man ser skoterintresset väckas. Jag brinner för att få tjejer att våga fara själva och köra en helg, säger Åsa.
Genom tjejhelgerna har Åsa fått många nya vänner med samma intresse. En av dem är Sofia Ruuth som du ser tillsammans med Åsa på bilderna här intill. Pandemisituationen gör att en fjällresa med gemensamt boende inte är aktuell just denna vinter, däremot blir det desto fler tjejturer i närområdet.
– Det bästa är gemenskapen, att vi har så kul tillsammans oavsett om vi är i fjällen eller bara kör runt husknuten. Vi far ofta ett tjejgäng härikring runt Boden, det finns jättefin körning här.
Våga testa Åsas främsta tips till dig som är nyfiken på lössnökörning är så klart att hänga med på ett evenemang, eller att helt enkelt våga prova.
– Du behöver ingen värstingmaskin, du kan ju bara börja testa litegrann utanför leden. Kanske på en myr eller en äng där du har lov att köra. Man måste inte vara så duktig. Släpp prestigen och våga fastna, det är så man lär sig. Och man blir stark av att skotta, säger Åsa.
En bra tumregel enligt Åsa är att alltid tänka på säkerheten och ha med en kompis, och att bara köra där du är säker på att du inte tar sönder mark och växter. Det kan vara svårt att veta så det är alltid bäst att fråga markägaren om lov.
– Och kör absolut inte på planteringar.
En klassisk ledmaskin har bred framvagn, en matta med låga kammar och den går stadigt på led även vid högre hastigheter. En lössnömaskin har i stället smal framvagn, högkamsmatta och mjuka dämpare.
– Den ska gå att vicka omkull och bryta i så den ska inte vara stabil. Det är 250 kilo du ska flytta på så det är ganska tungt att burka, till exempel. Det är bra träning, och rolig.
Åsa är en så kallad teamförare för Ski-Doo genom Tords Motorservice. Hon knallade in i butiken och berättade om sin idé med tjejhelger, de gillade det och ett samarbete tog sin början. Tords ställer bland annat upp med demoskotrar till hennes evenemang.
– Det var jättekul i och med att jag var nybörjare, men det har ju gått bra. Tack vare Tords motorservice har jag kunnat följa mina drömmar och göra det jag brinner mest för.
I år är hennes femte säsong med lössnömaskin och hon är ingen nybörjare längre. Nu har hon avancerat till en 850 från 2021.
Det som drog Åsa från Vuollerim till Boden var kärleken vid namn Anton Sundqvist. Han var i Vuollerim för att köra skoter med gemensamma vänner och deras första dejt blev en skotertur med fika.
– Vi brukar säga att vi träffades efter skoterleden, skrattar Åsa.
Nu bor de i en villa i Unbyn som de håller på att renovera och trivs med närhetslivet.
– Vi har ju allting runt husknuten, vi behöver inte åka någonstans. Här har vi älven där vi kan pimpla, åka vattenskoter, fiska och bada. Jag behöver inte resa någonstans, jag känner mig verkligen hemma här. #
Nadja Ekbloms närhetsliv är “långtifrånliv”. Ett medvetet val där ett jobb med puls och ny teknik balanseras upp med en fritid nära lugn och natur.
– Det här är vår dröm och nu har den blivit sann. Giulia De Rocco och Luca De Angelis lämnade Italien och har hittat hem
Familjen Van Der Bijl har bytt Sydafrika mot Boden. De kom för pappan Johan Van Der Bijls arbete på H2 Green Steel. Det som får
Janita Luttunen, travtränare på proffsnivå från Torneå, har börjat ett nytt liv i Boden. Tillsammans med maken Jani, deras fyraåriga tvillingflickor och tolv travhästar, har