I konstnärens ateljé

Ulrika Lundmark har blivit ett etablerat namn i Norrbottens konstvärld. I ateljén hemma i Sävast testar hon lerans gränser i en ständig framåtrörelse.

Utanför de stora fönsterna glittrar Luleälven och höstsolen får Ulrika Lundmarks showroom att bada i ljus. Det senaste året har utställningarna avlöst varandra och nu trängs kvarlevorna på hyllor och bord. Här finns keramikskulpturer i form av fåglar, båtar, skålar, ansikten, figurer och mycket mer. 

– Jag jobbar mycket med raku, det här krackelerade. Jag tycker att det är roligare att kavla än att dreja och det blir mycket skulpturer. Jag provar ju på det mesta men det är oftast keramiken som är i fokus, säger Ulrika. 

Lite längre in börjar ateljédelen av lokalen och det är här magin händer. Ulrika står vid en arbetsbänk och öppnar en tryckform av gips. Hon har lagt ett pussel av lera i olika färger, kavlat och tryckt ut i formen. Nu tar hon försiktigt ut en spräckligt mönstrad häst och börjar putsa till skarvarna. 

– Just nu håller jag på med att färga in lera med olika färgkroppar och oxider så att själva grundstommen blir flerfärgad. Sen ska jag lägga på en transparent glasyr och bränna det i raku. Jag vet inte riktigt hur det kommer att bli, det är lite av ett experiment, säger Ulrika.

En utforskande resa

Hon tittar gärna på hur andra konstnärer arbetar och får inspiration till nya metoder. Hon testar, misslyckas, tar lärdom och får nya idéer under arbetets gång.

– Misstagen, det är de som är de bästa. Det är som ett sökande, jag söker nya sätt att göra på hela tiden. För mig är konsten ett utforskande i hur jag kan göra olika saker och hur långt jag kan spänna bågen i lerans möjligheter.

Ju mer hon jobbar och testar desto fler idéer får hon. För Ulrika handlar arbetet inte om att följa en vision till punkt och pricka, utan snarare om resan framåt och det som händer längs vägen. Kanske blir resultatet ett helt annat än grundidén och det tycker Ulrika är roligt.

– Raku kan du inte påverka till hundra procent. Sprickorna beror alldeles på vilken temperatur det har när du plockar ut det, hur länge det är i luften och hur länge du har det i sågspån så att det får brinna. Man kan försöka påverka det men inte fullt ut. Det gillar jag.

Bubblande kopparfärg

Ulrika tar fram ett gäng vita skålar som bränts en gång, glaserats vita och nu ska få mer färg. Hon blandar handtvål, vatten och kopparkarbonat i en mugg och blåser sedan i vätskan med ett sugrör. Stora bubblor bildas och faller ner på skålarna. Vid andra bränningen flyter den gröna färgen ut och bildar ett drömskt skimmer.

– Favoritmomentet är väl alltid att öppna ugnen, när man undrar hur det gick och kan börja kika in. Det är spännande, säger Ulrika.

Sedan är skålarna med namnet Norrsken över snö redo att levereras och just dessa har beställts av Bodens kommun som officiella gåvor.

Hobbyn blev karriär

Ulrika har en yrkesbakgrund på lönekontoret på Bodens kommun men det konstnärliga intresset fanns med redan när hon var barn och hon gick sin första keramikkurs i 20-årsåldern. Det dröjde dock tills hon var 35 innan hon gjorde slag i saken och började läsa konstlinjen på Sunderby Folkhögskola. Det tredje året valde hon tredimensionell inriktning och hon trivdes så bra i skolans kreativa miljö att hon fortsatte med pedagoglinjen.

Efter utbildningen sa hon upp sig och började frilansa och vikariera som konstpedagog samtidigt som hon skapade egen konst på fritiden.

– Sedan 2015 har jag hållit på med det här på heltid. Jag har alltid tyckt att det här är det roligaste och jag kände att om jag ska göra det så måste jag göra det nu. Man kan inte hålla på och vänta till det perfekta tillfället. Och det gick bra, det hände inget hemskt, säger Ulrika.

Influerad av livet

Tittar man runt bland Ulrikas samlade verk så ser man en del av hennes liv och det som influerat henne. På en piedestal finns en grupp vitklädda apor samlade runt en som ligger ner. De blev till efter Ulrikas pappas begravning. På en annan vägg hänger tavlor föreställande båtar och ansikten i olika kombinationer.

– Man blir ju färgad av det man ser på nyheterna och jag tyckte att det var så hemskt med alla de små barnen som drunknade i de här båtarna. Så det blev mycket båtar och ansikten.

Här finns också många fåglar och hästar som Ulrika fascineras av och guldglänsande vass efter inspiration från växtligheten kring älven nedanför.

– Att vara ute i naturen är ett bra tips. Jag har det bra här där jag bor. När jag går ner till vattnet kommer jag ner på en lugn nivå. Jag tror att om man har det trivsamt så är det lättare att jobba också, säger Ulrika.

Ateljén ligger i ett gårdshus intill huset där hon bor i Sävast. Här har hon nära till stan och kan enkelt ta sig med buss, bil eller cykel. Dessutom bor hennes barn, mamma och svärmor alldeles i närheten. #