Som om tiden stått stilla

Forsbergs gamla handelsbod i Gunnarsbyn har stått orörd sedan 1934. Mogens Amstrup Jacobsen och Lena Malm har väckt liv i den gamla grosshandlarvillan och för nu historien vidare.

En sommardag för sju år sedan blev prästparet Mogens Amstrup Jacobsen och Lena Malm inbjudna på en kopp te hos grannarna. Föga anade de att besöket i själva verket var ett  fastighetsaffärsmöte. Huset hade då stått obebott i 80 år, sedan 1934, och bara besökts någon gång per år. De fyra fastighetsägarna, barnbarn till grosshandlare Carl Forsberg, hade kommit upp i åren och berättade att de ville sälja.

– Vi kanske såg väldigt förskräckta ut för de återkom aldrig, säger Mogens.

Han och Lena tyckte att det var ett väldigt vackert hus med gamla möbler och fint porslin, om än lite nedgånget. Nästa sommar kom huset ut till försäljning och paret la ett bud. Mäklaren ringde upp och ställde en lång rad frågor kring vad de planerade att göra med huset och Mogens berättade om alla idéer. Efter tre veckor kom beskedet att de fick köpa det, trots att de inte lagt högsta budet.

Sex års restaurering

Ett massivt renoveringsarbete tog fart och paret jobbade på i sex år, ända fram till den 13 juni 2020. Då ägde premiären av Norrbottensteaterns sommarturné rum på gården.

– Vi har försökt repa huset på ett ursprungligt sätt, bara använt handsmidda spikar, spårskruv och gamla fönsterglas som vi hittade på lagret i handelsboden. I dag framstår det som en grosshandlarvilla på 20-talet, och det tar tid, säger Mogens.

De har varit runt bland anrika färgaffärer i hela Skandinavien och lyckats få tag på tapeter från 1905 till 1910 till de rum som behövde nya ytskikt. De flesta möbler och saker i huset fanns kvar, men de har även köpt och fått en del.

– Det som är så tur är att när familjen har varit här om somrarna har de liksom bara makat undan det som var från 1934 lite och lagt ner sina tidningar från -64 eller -83 bredvid, säger Lena.

Flera verksamheter

I sommar har makarna drivit café på gårdsplanen om helgerna, med kokkaffe och småkakor som Mogens bakat efter en receptbok som fanns i huset. Platsen har även varit scen för flertalet kulturevenemang och huset är nu ett museum där man kan boka guidade turer. Allt slit har gett utdelning, ofta har det varit fullsatt och besökarna har lämnat fin respons.

– Folk har varit otroligt positiva och byborna är glada att man kan se huset och att det händer saker här, säger Mogens.

För hundra år sedan låg en del av handelsboden i bostadshuset. I gårdslängan såldes byggmaterial och här fanns också färg- och limtillverkning samt en iskällare.

– Affären stängdes 1933 och då bar man ut lagret till längan och där har det stått, så hela handelsbodens lager finns kvar. Nu har vi låtit grosshandeln återuppstå och vi har även lite försäljning. Vår son är 11 år och har tyckt att det har varit roligt att vara bodbiträde, berättar Mogens och visar en låda full med putsmedel och en annan med kakao. 

De har köpt in 25–30 uppsättningar kläder från 20- och 30-talet som kan hyras tillsammans med huset för olika evenemang. En gång anordnade ett företag en champagneprovning i huset där alla gäster kläddes i smoking eller vackra klänningar. 

– Det gör något med en och med hela evenemanget, man får lite rakare hållning i den där åtsittande klänningen, säger Lena.

En familjehistoria

Under de guidade turerna berättar Mogens och Lena om familjen som en gång bodde i huset. Det är de tidigare ägarna som har skrivit grunden till den historia som nu förs vidare.

– Carl Forsberg utsågs till handelsföreståndare i Gunnarsbyn 1901 och öppnade handelsbod här. 1907 gifte han sig med chefens dotter Lydia. Enligt ryktet ska hon ha fått med sig en miljon svenska kronor som hemgift. Och så lät hennes far bygga det här huset, berättar Mogens.

Innan dess ska Carl Forsberg också ha varit två vändor till USA och jobbat som fotograf i New York. Hans immigrantbevis, biljetter och amerikakoffertar finns kvar och Lena och Mogens har hittat mängder med brev och tidningar på franska, engelska och tyska som visar på att även Lydias världsbild var vid.

– Det som är så fantastiskt är att allt finns kvar. Och om ryktena stämmer var det här en av Sveriges rikaste familjer, med koppling till riksdagen och som också gjorde många resor söderut. Och så hamnar de i Gunnarsbyn av alla ställen, säger Mogens.

På den tiden fanns bara enstaka små gårdar här, torp med ett rum och kök. Så denna pampiga boning med 200 kvadratmeter boyta var unikt. Redan 1901 drogs det in elbelysning i utedasset, här fanns byns första telefon och Norrbottens första centralvärme i ett privat hus.

Lämnade byn

– De fick två barn, Sonja och Börje. När de skulle börja realskolan i Luleå flyttade hela familjen dit 1922. Lydia skrev i ett brev till en väninna att hon saknade möjligheten att gå ut på caféer och restauranger, men om det var drivkraften eller om det var barnens väl och ve vet vi inte, berättar Mogens.

Några år senare flyttade Lydia och barnen till Uppsala för vidare studier. Carl återvände då till huset i Gunnarsbyn och fortsatte driva handelsboden fram till 1933, med familjen på besök under loven. Året därpå avled han.

– Det är därför allt finns kvar så intakt. Familjen hade redan bott på annat håll i tolv år, säger Mogens.

Allra bäst bevarat är Carls och Lydias sovrum på övervåningen. Allt är i original sedan 1907, samma gardiner hänger i fönstret och sängarna står där de stått. Här inne finns också en trave tapeter som man tvingats byta ut. På baksidorna finns tidningssidor daterade 1933.

– När de stängde igen handelsboden tog man tillfället i akt och tapetserade om i vissa rum. Här kan vi läsa om ett planerat attentat mot Hitler och att hakkorset införs som nationalflagga i Tyskland. Det är historiens vingslag, säger Mogens.

Mer att upptäcka

Varje skåp, byrålåda, resväska och pappkartong gås igenom noggrant och systematiskt. Kvar finns allt ifrån handelsbodens liggare och barnens broderiarbeten till familjens nattskjortor och underbyxor. 

Mogens har också hittat ett brev adresserat till Sonjas man från Finlands president och en mycket sällsynt bok.

– När jag började bläddra i den upptäckte jag att den är tryckt 1576 och skriven av en av Luthers lärjungar. Jag googlade och såg det att finns sex kända exemplar i världen, fyra på  bibliotek och två i privata samlingar. Så det är bok nummer sju och det är ju häftigt, säger Mogens.

Nu är boken dock inlåst i ett bankvalv. Än finns många outforskade utrymmen att upptäcka, både i huset och ute i handelsboden.

– Vi har inte hunnit gå igenom allt där ute, vi har nog hälften kvar. Det finns två förråd som vi inte har börjat på än. Vi hittar saker hela tiden, säger Mogens.

Han har många idéer för hur huset och verksamheten kan utvecklas, kanske kan det bli ett Amerikamuseum eller Cluedohelger här framöver. Vilka fler historier som kommer att skrivas här, det får framtiden utvisa. #