Till häst över snötäckta vidder

Westernridning är Roger Laestadius passion och levebröd. Här på Rånisgården i Svartbjörnsbyn håller han cowboydrömmen vid liv. Häng med ut på ridtur i vinterlandskapet!

Roger Laestadius leder en grupp gäster genom skogen, efter stigar som kantas av snötyngda träd och ut över vidsträckta vidder i vitt. Hästarna far fram genom meterhögt puder och dansande flingor gnistrar i solskenet.

– En krispig solig marsdag med pudersnö är nog den bästa ridupplevelsen du kan ha på hela året. Du kan rida överallt och Buddbyträsket blir som en prärie som vi rider över, säger Roger.

Vissa kanske tänker att det är lite väl kallt att rida på vintern, men enligt Roger är kylan sällan ett problem. Han brukar inte rekommendera en heldag i 20 minusgrader, men ett par timmar i minus tio går mer än utmärkt. Generellt är det sommaren som är högsäsong på Rånisgården och vintertid kommer färre gäster. Så här års har Roger mer tid att träna och rida in andras hästar och att hålla de egna hästarnas kunskaper levande.

– Jag vill att de ska vara lydiga och lägger mycket träning på att hästarna ska vara lyhörda och tryckkänsliga, då upplevs de som väldresserade, säger Roger.

Bland hans tolv hästar är majoriteten amerikanska quarterhästar. De har avlats fram just för westernridning som är gårdens specialitet.

– Det viktigaste är ju inte rasen utan hästens lynne. Jag vill ha snälla hästar med bra temperament. De ska vara lugna men inte för lata, fungera bra i gruppen och ha ett mjukt steg så att det inte blir så studsigt när de travar.

Boken som startade allt

Roger Laestadius växte upp här på Rånisgården i Buddbyn. Här har familjen bedrivit jordbruk med mjölkkor sedan 1936, gården byggdes 1840. En dag när Roger var i tioårsåldern klättrade han upp på kallvinden och gjorde ett fynd som kom att forma hela hans liv. Han hittade en rökskadad gammal bok om Svarta hingsten.

Det blev starten på en livslång passion och Roger började tjata på sina föräldrar om att få en häst. När de såg honom rida på en kviga förstod de att pojken menade allvar och vid 12 års ålder, när han lärt sig grunderna på ridskolan, fick Roger sin första egna häst.

– Jag tycker att hästar är fantastiska djur. Man kan få dem att lyssna på en och ens kroppsspråk. Att kunna manövrera ett djur på 600-700 kilo är en mäktig känsla.

Många slutar rida i tonåren, speciellt killar, och Roger la av med ridlektionerna även han. Men hästintresset fanns kvar och han var den som red ut i skogen själv, likt en cowboy.

Hittade sin stil

Roger fick upp ögonen för westernridning i 18 årsåldern när han jobbade på Grans Naturbruksgymnasium i Piteå. Det var där den första klubben för westernridning startades och man tog upp tränare söderifrån.

– Jag hittade en stil som passade mig. Jag var inte så intresserad av dressyr, men hade hittat ett sätt att ta ridningen vidare. Då lyfte intresset ännu mer.

Ridstilen utvecklades i USA för att flytta och skilja på boskap och för att förflytta sig i skog och mark.

– Man vill rida på en hand, det är det som är filosofin. Den andra handen ska man kunna ha fri för att arbeta med, kasta lasso och öppna grindar, så man styr mycket med kroppsspråk och med benen. Hästen ska kunna jobba självständigt, med lösa tyglar, så du får lita på hästen.

Passion som jobb

1997 var Roger med och grundade Western Farm i den gamla ridskolan alldeles intill Rånisgården. För tolv år sedan tog han över föräldrahemmet, flyttade hit hästverksamheten från Western Farm och blev sin egen – men fortfarande med ett gott samarbete med farmen.

– Min passion för hästar har hållit i sig och jag har valt att jobba med hästar. Det är en livsstil. Jag blir inte miljonär, men jag har ett jobb som jag trivs med och det har funkat hittills.

Han bor med fru och barn på gården och även om hustrun hjälper till så är hästarna och stallet Rogers ansvar, hans enmansföretag. I verksamheten ingår korta och långa turridningar i skog och mark men även ridskola i westernridning på kvällarna och intensivkurser över helger.

Turridningarna lockar ofta långväga gäster medan den vanligaste ridskoleeleven är en medelålders kvinna från närområdet som ridit tidigare i livet.

Vill lära ut

När Roger jobbar med sin hobby tycker han att det är viktigt att han själv också får chans att utvecklas. Därför lägger han alltid in ett moment av utbildning, oavsett om han håller i en entimmes ridtur eller en hel helgkurs.

– Gästerna ska få lära sig att styra hästen och känna att de kan hantera den själv. Det är inspirerande för mig och folk verkar uppskatta det, säger Roger.

En gammeldags cowboystil syns på allt från kläder och hattar till hagar och inredning. Gården är gammal och har gått genom generationerna så patinan är allt som oftast helt genuin.

– Jag har alltid inspirerats av cowboys och den kulturen. Att få rida ut i vildmarken i solnedgången och hitta samspelet med hästen. Jag tror att det kan tilltala många, så drömmen om cowboylivet genomsyrar hela verksamheten.

Olika marknader

2019 hade det börjat lossna rejält för Roger på den internationella marknaden, tack vare goda samarbeten med Treehotel och andra stora dragplåster i trakten. Men så kom Covid-19.

– I sommar har jag haft många gäster från södra Sverige som efterfrågat lite mer exklusiva paket, men också gäster från närområdet och en prislista som funkar här. Det har varit en räddning för mig. Det är väldigt tur att jag jobbar mot alla marknader. Juli var inte mycket sämre än förut. Nu hoppar de över kaffet i saloonen efter ridturerna och på hästryggen är det enkelt att hålla avstånd till andra människor och allt sker i små grupper. På det stora hela har Rånisgårdens omställning till pandemiläget gått smidigt och man har inte behövt söka omställningsstöd.

– Det här är en aktivitet som folk har vågat fortsätta göra så jag har inte drabbats så hårt som många andra.

Roger ser positivt på framtiden och hoppas kunna fortsätta bjuda på kvalitativa naturupplevelser till gäster både från närområdet och södra delarna av landet under 2021 och många år framöver.

– När det är bra väder och jag är ute med en grupp i skog och mark, när hästarna sköter sig, man ser att gästerna är jättenöjda och får en fin upplevelse, då är det kul. Det tycker jag. #