Drömlivet bakom trumsetet

Hon har rest världen runt, står på scen med några av Sveriges största artister och lever sin dröm. Jonna Löfgren spelar trummor. Det är hennes jobb.

Den snart 7-åriga Jonna Löfgren trodde att hon skulle få nya vinterskor. Med tre syskon var det inte vardagsmat så hon var eld och lågor när hon fick sätta sig i bilen själv med pappa och åka till Luleå. Men nya skor var ingenting mot vad som verkligen väntade. För i stället för skoaffären tog han henne till ett källarförråd, visade ett trumset och frågade om hon ville ha det.

– Ja!

Där och då började Jonnas musikaliska bana. I dag är hon 30, spelar trummor i Glasvegas och har fått vara med om äventyr hon inte ens kunnat drömma om. Hon har nailat gig på ”The Late Show”, spelat på scener i hela världen för miljontals fans där en del blivit vänner, hängt backstage med U2 och bott med en stam i Ecuadors regnskog för att spela in en dokumentär. Och mycket mer.

– Jag är så tacksam för att jag fått vara med om så galna saker.

Började med ett skämt

Året var 2010. Bandet skulle precis släppa ny skiva och behövde snabbt en ny bandmedlem för den efterkommande turnén.

– Det började med ett skämt. Rab, gitarrist i bandet, ska ha sagt ”Jag vill ha en svensk tjejtrummis”, men han är sån att man aldrig vet om han skämtar. I rummet fanns en skivbolagstjej som tog det på allvar, berättar Jonna.

Hon kontaktade Sony Sverige som i sin tur hörde av sig till en kille som var gästlärare på Musikhögskolan i Piteå och frågade om han hade ett tips. Det hade han.

– Jag fick en chock, blev helt skakig och började gråta. Jag blev jättestressad men jag visste att jag måste göra det, det fanns inget annat. Och det är jag jätteglad för.

Hon filmade sig själv bakom trumsetet med mobilen samma kväll och en månad senare bodde hon på ett hotell i Glasgow.I vår är det tio år sedan Glasvegas släppte debutalbumet som tog bandet till toppen av listorna. Det ska självklart firas.

– Vi ska lira jubileumsgig i Stockholm den 13 juni. Vi längtar!

De senaste åren har spelningarna med bandet blivit färre och Jonna har även tid att frilansa och spela i olika konstellationer i Sverige. Hon har spelat med Anna Ternheim och The Magnettes, fortsätter giga med Hurula i vår och till sommaren blir det 24 spelningar på två månader med Lars Winnerbäck.

– Men varje gång jag spelar tänker jag: ”Shit, vad jag älskar det här!”. Osäkerheten i att inte vet om nästa jobb kommer har alltid varit värt det.

Att hon har turen att få spela musik hon själv tycker om gör också att hon känner att hon är bra på det hon gör.

– Det finns många jag ser upp till, men jag är bäst i världen på att vara med i Glasvegas, säger hon.

Siktar mot stjärnorna

Det senaste projektet är ett nytt band med Simon Zion och Olov Domeij. De har spelat in en handfull låtar i pop-rock genren med stämsång.

– Vi får se vad det blir av det men vi siktar högt – på world domination, säger Jonna halvt på skämt.

Jonna bor i Stockholm men hon kommer hem till Boden med jämna mellanrum för att träffa familjen.

– Det jag uppskattar mest är att träffa familjen. Nu har vi haft superväder och suttit och solat i snön, det är superexotiskt i Glasgow. Och så midnattssolen. Man går hem från puben och så skiner solen i fejset, det är så sjukt fint.

Hon återvänder också då och då till Musikgymnasiet som betytt mycket för hennes egen musikaliska utveckling, nu som föreläsare och förebild.

– Jag berättar om min väg och blir faktiskt peppad av mig själv, har jag fått vara med om den här sagan? Det är helt sjukt att det ens händer