Klockan är 17:45 och det går skytteltrafik av svartgulklädda fotbollspelare mot Bossevallen. Två av dem är Loke och Loui, tillsammans med föräldrarna Ulrika och Lennie.
De har flyttat hit från Salem, söder om Stockholm efter att ha letat hus i Svartbjörnsbyn länge. De var så pass säkra och bestämda att de skulle bo just i Björns, att barnen placerades i skola och de gick med i Svartbjörnsbyns IF redan innan flytten. Familjen bodde redan där, och de ville få ut det mesta av närhetslivet.
Under den korta promenaden från huset till Bossevallen konstaterar vi att de har nära till fotbollsträningen.
— Ja, det är ju det underbara med att flytta hit, att det är nära till allt, säger Ulrika.
KOMMIT IN I FÖRENINGSLIVET
Att så tidigt komma in i föreningslivet värdesätter de också högt. Barnen får en bra fot in i samhället, träffar kompisar och får en aktiv fritid. När det inte är gröna gräsmattor drar barnen istället på sig hockeyutrustningen och hänger i ishallen.
Lennie, som snart också ska börja som assisterande tränare till laget, fick introducera norrbottningarna till hockeybacken med hjul, ungefär som en större kundkorg, som används för att rulla utrustningen till och från hockeyträningarna. Ingen här uppe hade sett en sådan med hjul förut.
— Nu är det vissa som till och med monterat en snöplog framtill på den, säger Lennie och skrattar.
— Loke var lite nervös inför första skoldagen när han skulle börja, att han inte skulle hitta nya kompisar och så. Men redan efter första skoldagen kommer han hem med glittrande ögon och säger att han fått jättemånga kompisar, berättar föräldrarna.
Nu är det mycket sportande på fritiden. Direkt efter fotbollsträningen på Bossevallen fortsätter de sparka boll på gräsmattan hemma. Antingen bara inom familjen eller med kompisar som spontant kommer på besök.
TRYGGHETEN ÄR EN STOR SKILLNAD
När vi kommer in på de största skillnaderna från Salem och Boden nämns det att det var en udda syn att se folk ta skotern till mataffären, och att det mesta är stängt på söndagar. Men den största skillnaden är tryggheten.
— Vi har flyttat mycket för barnens skull. Det är ett lugnare klimat, de kan cykla ute på kvällarna, de kan åka till kompisar hur de vill, och ta bussen till stan eller hockeyträningarna. Där vi bodde tidigare kände vi att vi inte kunde släppa iväg barnen hur som helst på cykel eller i kollektivtrafiken.
— Sen att det aldrig är köer, lägger Lennie till. Vi har tidigare pendlat längs ”Sveriges längsta parkeringsplats” och kört två mil på två timmar. Här tar man sig fram, det är nära, och man får så mycket tid till annat som man annars hade lagt på pendling.
Ulrika jobbar på ett fackförbund och Lennie är anläggningsarbetare på kommunen. Något som också ”bara löste sig” när de flyttade hit. Ulrika kunde byta kontor inom samma tjänst, och Lennie skickade in en spontanansökan i en bransch han tidigare jobbat i, och fick jobb nästan direkt.
Förutom en Zlatan-tavla på väggen hemma i köket, är såklart Gyökeres en idol för killarna. En välkänd målgest fick avsluta kvällen innan vi skiljdes åt.
Välkomna till Boden!
TEXT: ROBIN SÖDERLUND
