Hon kom till Boden för att göra värnplikten. När hon fick chansen att kombinera ett roligt jobb i Försvarsmakten med sitt brinnande idrottsintresse bestämde hon sig för att stanna.
– Platsen och människorna här har vunnit mitt hjärta, säger Meya Johansson
Det är tidig höst och instruktör Meya Johansson på Bodens artilleriregemente A8 har bråda dagar. En stor del av arbetstiden tillbringar hon i fält, där hon utbildar grupper av värnpliktiga män och kvinnor – knappt yngre än hon själv.
EN OMSTÄLLNING
Allt är nytt för de blivande soldaterna. De ska lära sig att lyda order, marschera i takt, hålla vakt, sova i tält, laga mat och till och med gå på toaletten ute i det fria. Allt sker tillsammans med helt nya kamrater. Meya vet att det nya livet som rekryt är en stor utmaning för de flesta.
– Jag minns själv hur det var i början. Det var något helt nytt jag aldrig gjort förut. Svårast var omställningen – att behöva anpassa sig till en grupp och inte veta vad som skulle hända hela tiden. Men det är en del av soldatlivet som jag vant mig vid. Jag har varit i Försvarsmakten i tre år nu och lärt mig att ta allt som det kommer, säger hon.
Meya är 22 år och uppväxt i Bollnäs i Hälsingland. Hon är en riktig idrottstjej som spelat både handboll och fotboll sedan barnsben. Efter tre år på idrottsgymnasiet placerades hon i Boden när det blev dags för värnplikten.
– Först ville jag egentligen inte göra lumpen, säger hon. Men jag visste att Boden är en framstående idrottsstad med duktiga lag i båda mina favoritsporter, så jag tänkte att det kunde bli kul. Och det blev det. Tio månaders grundutbildning vid Bodens garnison gav mersmak. När Meya ryckte ut ville hon fortsätta inom försvaret.
– Jag har en så kallad kontinuerlig anställning som instruktör. Mitt jobb är att utbilda och instruera andra soldater, berättar hon.


LEVANDE FÖRENINGSLIV
Efter att Meya börjat arbeta sökte hon sig tillbaka till idrotten. Hon hängde med en kollega till fotbollsträningen och började spela med Unbyns IF. När sommarsäsongen var över passade det bra att kombinera med handboll under vintern. Sedan ett år tillbaka spelar hon i Bodens BK.
Flera av hennes lagkamrater är kollegor från regementet. Genom sporten har hon också träffat unga tjejer i sin egen ålder och fått många nya vänner. Meya uppskattar det stora intresse som finns för idrott i Boden.
– Det är extra roligt att sporta när så många kollar på matcherna, engagerar sig eller idrottar själva. Kommunens identitet har länge varit militär, så det är bra att det också finns annat som skapar gemenskap och samhörighet. Det levande föreningslivet är en viktig orsak till att jag vill stanna och bo kvar här i Boden.

VÄXANDE VERKSAMHET
I år kallades runt 30 000 unga män och kvinnor till mönstring. Av dem skrevs ungefär 8 500 in för grundutbildning vid något av landets tjugotal regementen. Bodens garnison består av Norrbottens regemente (I19) och Bodens artilleriregemente (A8). Här utbildas varje år cirka 700–800 soldater.
Det oroliga världsläget innebär att Sverige, liksom övriga Europa, arbetar intensivt för att stärka sin försvarsförmåga. Bodens garnison växer med fler värnpliktiga för varje år.
– Vi gör vad vi kan för att hinna med. Jag ser förstås positivt på utvecklingen och gläds åt att fler kommer till Boden. Även om inte alla stannar för gott är det betydelsefullt att så många nya människor kommer hit, deltar i samhällslivet och bidrar.

Meya Johansson vill rekommendera värnplikten till alla ungdomar som har möjlighet. Även om det inte blir början på en yrkeskarriär menar hon att alla åtminstone ska pröva den tio månader långa grundutbildningen.
– För det första får du bryta vardagen och göra något helt annat, säger hon. Värnplikten ger nya perspektiv – du lär känna dig själv och utvecklas som person. Du är väldigt nära dina kamrater i annorlunda och ofta påfrestande situationer. Det skapar starka band och du får vänner för livet. Värnplikten är dessutom en fin merit i ditt fortsatta arbetsliv.
REDO FÖR FRAMTIDEN
Meya ångrar inte en sekund att hon tog steget och begav sig norrut. Möjligheten att kombinera arbetet i det militära med engagemanget i idrotten har varit värdefull och gett henne en stabil förankring i lokalsamhället.
– Jag vill råda alla ungdomar som kommer nya till en plats att gå med i föreningslivet. Här finns en naturlig ingång i samhället. Du får vänner direkt och slipper känna dig ensam.
När Meya Johansson blickar framåt ser hon en fortsatt bana inom Försvarsmakten.
– Nu har jag arbetat några år med det här och är redo att utbilda mig vidare. Redan nästa sommar hoppas jag kunna påbörja officersutbildning. Det blir på en annan ort, men sedan vill jag gärna återvända till Boden. Här känner jag mig hemma.
TEXT: ANNA ALMQVIST




