Det började med en lockpipa och en sjuårings envishet. Hemma på köksgolvet höll lille Micke för öppningen med ett finger, vred lite på handen och upptäckte att tonerna gick att forma. Järpens spröda språk fanns där, i en liten pipa av metall. Den dagen blev ljudet en nyckel. I dag är samma lek hans livsverk, där han står värd för nyfikna resenärer från jordens alla hörn.
Det är nära nollstrecket i slutet av september. Solen ligger som ett löfte bakom horisonten. Löven kring hygget framför oss skiftar från sommargrönt till gult, och bland stubbarna skjuter unga björkar upp, tunna som fiolsträngar. Det enda som rör sig är en svag vind. Långt borta knackar en hackspett, envist och monotont.
– Värmen har försenat det mesta i år, även älgarnas brunstperiod är sen, så det här har jag väntat på, säger Mikael Suorra, grundare av Hide and see.
Han lägger händerna runt sin kamouflageklädda locklur, ihopsnickrad av en gammal megafontratt på 80-talet och fortfarande en trotjänare. Han lutar kroppen lätt bakåt och låter ett utdraget, vibrerande whhhhooooaaa rulla ut över bergskullarna. En siren – men levande. Vi lyssnar. Skogen svarar med tystnad.
Vi förflyttar oss. Vid nästa plats reser sig hans egen byggnation – ett rejält älgtorn med plats för tre gäster. Runt om ligger torra kvistar som avslöjar varje steg, ett naturligt larm när hedersgästen anländer. Mikael pekar in mot ån längre in i skogen och berättar om tjurar som kommit galopperande i vattenbrynet, om björnar som nyfiket dragits till kalvlätet men vänt i doften av människor, om älgar som slagits om uppmärksamheten i åsyn av hans lockrop. Skådespel som fått internationella besökare att tappa andan.
Den här morgonen blir det ingen älg för oss. Istället får vi en naturupplevelse i världsklass – och ett värdskap därefter. Det är inte svårt att förstå varför Hide and see har blivit ett självklart namn i internationella agentnätverk och varför Mikael prisats på den senaste näringslivsgalan.
Lockrop som språk
1984 började han locka älg på allvar. Kassettband med Gunnar Sund snurrade i bandaren, men snart tog örat över.
– Älgar har ett helt vokabulär. Mummel, gnäggningar, varningar. Gör du fel ljud springer de. Gör du rätt så vänder de i vinden och kommer.
Han visar hur han kan stoppa en tjur som tänker gå runt oss – ett kort, mörkt läte, nästan ett knappt hörbart gnägg. Berättelserna fortsätter, och han ler åt minnet av en väns första älg som han hjälpte till att locka fram: tummen upp i tornet, sen satt den.
Men att locka är inte bara jakt. Det är samspel.
– Det spännande är mötet. Att få in ett vilt djur på sina villkor, känna kontakten – utan att något behöver fällas.
Den insikten blev grunden till företaget, där andra får känna pulsen i skogen utan att avfyra mer än kamerans slutare.
Från fiskodling till företag
Vägen hit har inte varit spikrak. Under ett decennium arbetade Mikael som fiskmästare och samordnare på en fiskodling, körde leveranser kors och tvärs och pratade fiskevård i byahus, i projekt och vid sjöar och bäckar där han planterade ut levande fisk. En arbetsplatsolycka slog omkull planerna – armbågen gick sönder, rehabiliteringen blev lång. Då började han omvärdera saker.
– Vad i livet ger energi? Vad kan jag? Ju mer jag funderade desto mer började jag tänka på att göra något med naturen. Sedan började jag kolla om det fanns verksamheter som erbjöd naturupplevelser anpassade för personer med fysiska funktionsnedsättningar – vilket det inte gjorde i hela Norden då. Där såg jag en möjlighet att göra något unikt.
2012 registrerade han Hide and see. Det som började med örnskådning i ett timrat gömsle växte till en palett av upplevelser: älglock i höstfärger, norrskensturer och snöskovandring i gnistrande vinterlandskap, isfiske där kaffet ryker ur kåsan, vandringar genom doften av sommarvarm myr och björk. Gästerna kommer via high-end-destinationer i Edeforsbygden, eller via internationella agenturer med hela världen i sitt adressregister.
Närhetsliv som affärsidé
Det som driver Hide and see är lika delar passion och princip. Mikael växlar områden för att undvika markslitage, valde tidigt de renaste snöskotermotorerna och byggde gömslen med solceller för att hålla tystnad och teknik i jämvikt. Han har tänkt till kring tillgänglighet – alla ska kunna delta på samma villkor som alla andra.
Det är Närhetslivet som metod: att leva och verka där man står, med omtanke om platsen och människorna.
Mikael bär också med sig sitt samiska ursprung. Som barn tillbringade han somrarna på fjället med familjen och fick med sig ett samiskt hållbarhetstänk – att vara rädd om naturen, inte ta mer än man behöver och leva i samspel med platsen.
– Den inställningen har följt med mig i allt jag gör. Närheten till naturen är inte bara en kuliss för verksamheten, utan en del av livsstilen – och kanske den största tillgången i Hide and see.
När han 2025 tilldelades hållbarhetspriset på Näringslivsgalan kände han sig extra stolt över att det var just den kategorin.
– Ett av kriterierna redan när vi startade var att vi skulle jobba hållbart, även med den sociala hållbarheten. Att vara inkluderande och skapa delaktighet. Då betyder det mycket att någon ser det arbete vi har lagt ner i det tysta under så många år. Det var som att springa ett maraton och äntligen gå i mål, säger han.
Det var inte första gången hans arbete uppmärksammades. Tidigare har Hide and see bland annat tilldelats Stora Turismpriset i Norrbotten och utsetts till Årets turistföretag i Boden.
Litet – och starkt
Företaget är medvetet småskaligt. Det är bara Mikael och sambon Anna, ibland med barnen Emil och Filippa som förstärkning.
– Det har gått bra för oss och jag har alla möjligheter att växla upp. Men drömmen var aldrig att bli arbetsledare för femton anställda. Drömmen var att stå här i gryningen, lyssna efter svar.
Den friheten gör också plats för skräddarsydda aktiviteter: en avstickare till Polcirkeln, en kvällstur efter norrsken när prognosen lovar dans, en långsam vandring där skogens berättelser får ta tid.
– Då blir det mer äkta för mig också, och det märker gästerna av. Jag tror definitivt att småskaligheten är en av styrkorna i den här verksamheten – för det blir just äkta.
Samarbetet med destinationsaktörer har slipat hantverket.
– Det sitter i de små detaljerna, säger Mikael samtidigt som han rättar till renskinnet vid eldstaden. Det är de som förstärker minnesbilderna och gör skillnad. Det lärde jag mig av Britta Jonsson Lindvall som grundade Treehotel.
En siren i skogslandet
Vi återvänder till hygget. Dagg glittrar på björkarnas späda blad. Mikael drar efter andan, formar händerna och låter ännu ett kraftigt whhhhooooaaa gå genom dalen. Det dör ut i ett långt efterklang, som om skogen själv drog täcket tätare om sig. Inget svar. Bara den där hackspetten – rytmisk, trofast.
Men även om älgarna dröjer den här gången visar sig ändå det som gör Hide and see unikt: tryggheten i värdskapet, respekten för platsen och en sällsynt förmåga att få oss att lyssna. Inte bara efter djur – utan också efter de historier som platsen bär på.
Det som en gång började med en lockpipa har vuxit till ett livsverk på naturens villkor. I dag tar Mikael emot gäster – ett vältränat stenkast från hemmet i Nedre Svartlå – och ändå med världen som publik.
Text: André Samuelsson
