Hur många gånger måste någonting hända, för att det ska bli en tradition? Det återstår att se om det blir en femte gång, och kanske en tradition, för Bodenkonstnären Victoria Sundqvist.
Med rötterna i Boden är det alltid ett nöje för Victoria att få komma till hemstaden och utsmycka fasader. Hon driver numera en tatueringsstudio i Stockholm, och släpper även en tatueringspodd en gång i veckan. När huden inte räcker till, och när sommaren tinar fram, flyttar hon sitt konstnärskap till husfasader. Inspirationen för väggmålningarna tar hon alltid från Norrbotten, oavsett var hon målar.
— När jag var liten kändes skogen som en magisk plats som var oändlig. Vi har unik natur och så fina naturfenomen, så det är naturligt att inspirationen kommer därifrån.
Det är snart fem år sedan det första pilotprojektet sjösattes. Det stod en vit betongbyggnad mitt i stan,
där rivningsbeslutet var påskrivet och klubbat. Där fick Victoria, tillsammans med barndomsvännen Oskar Mannberg i uppgift att utsmycka fasaden. När byggnaden ändå skulle rivas var det som en reversibel tatuering i bodensarnas vardag, som faktiskt gick att ångra om de inte skulle tycka om den.
BARNDOMSMINNEN MÖTER KONST
I år blev det tredje året i rad för Victorias muralmålningar, och nu med två målningar samma sommar. Den första på Hedenbrovägen vid Garnis, föreställande en uggla som i midnattssol dyker mot marken och kniper fast ett knippe blåbärsris med klorna. En målning som Victoria själv är väldigt nöjd med, och som hon tycker är trevligt placerad när många ser den på väg till jobbet.
— Det är alltid roligt att komma hem till Boden och jobba. Det är trevligt folk som dagligen kommer och tittar, hälsar och berömmer. Och så roligt av Bodens kommun att faktiskt satsa på det offentliga rummet.
Skyliften rör sig vidare genom stan. Från en uggla i midnattssol går turen vidare till Margaretagatan, där det ska målas en räv på fjärilsjakt. Räven studsar fram genom ett nattlandskap med norrsken på himlen, ett motiv som helt klart känns lokalinspirerat. Victoria har själv bott på Margaretagatan som liten, och i den intilliggande lekparken Smörblomman har hon också spenderat mycket tid tillsammans med sina småsyskon. Hon gläds över att få måla på ett så välkänt nav i stan som alla har en relation till.
— Det var lite annorlunda att måla på Margaretagatan. Dels var det lockpanel, så jag fick vara noga att måla mellan och på sidan av brädorna. Men också att jag stod och målade från skyliften utanför folks fönster och balkonger. Det kändes som en kaffereklam, när jag kom på oväntat besök, säger Victoria och skrattar.
Vi bodensare tackar och bockar för målningarna som berikar konsten och kulturen i närhetslivet, och hoppas att dessa färgbomber blir någon slags tradition!
TEXT: ROBIN SÖDERLUND
