Guldkant i vardagen

Foto Mats Engfors/Fotographic

”Bingo!” Glädjerop och skratt från dagverksamheten där en stor grupp från ”korttids” i Harads har samlats för dagens godisbingo, ringar symboliskt in känslan på äldreboendena i Harads. Här visar de i handling att omtanke och ett leende inte behöver kosta.

På Edestrands och Älvstrands äldreboenden i Harads skapas omtanke och engagemang med enkla medel. Att utgå från hur du själv skulle vilja ha det på ålderns höst, och själv ha roligt tillsammans med de boende och kollegorna kan räcka långt. En filmkväll med popcorn, göra varma mackor, sitta ute i solen och dricka kaffe på balkongen med utsikt över älven, få hemgjord köttsoppa eller palt på dagverksamheten, eller att få sjunga, baka eller leka med byns förskolebarn som hälsar på.

Ljus och värme

Vid Boden Bilds besök spelar ett tiotal personer från Älvstrand bingo med ett frestande godisbord i potten på dagverksamheten. I ljusrummet sitter en grupp från Edestrand och njuter bakom sina solglasögon i tropisk värme. Några av damerna har nyrullat hår och nymålade naglar och en av dem kramar förnöjt en gosig nalle.

I samlingssalen med tillhörande kök förbereds en festlig onsdagslunch av personalen. Det blir ugnsbakad lax med västerbottensost, och den som vill får ta en öl eller ett glas vin från sitt eget skafferi. 

Till efterrätt får några hjälpa till med att göra fruktsallad, sida vid sida med ett av personalens barnbarn som just har blivit storasyster och får vara med mormor på jobbet.

Men vem betalar maten, tänker vän av ordning?

– Det här har vi köpt från vår kaffekassa. Vi som jobbar lägger 50 kronor var i månaden. Vi äter ju alla mål tillsammans med dem så då bjuder vi i personalen tillbaka ibland, säger Anne-Maj Granström.

Schemaläggning 

Deras arbetsgrupp har med chefernas tillåtelse valt att lägga sitt schema så att de alltid är fler personal en dag i veckan för att kunna göra något extra.

– I somras var vi bland annat hemma hos mig och plockade jordgubbar och fikade, det var väldigt roligt, berättar Lek Khwanruean, som också gärna åker ut och fiskar med de boende som är intresserade av det.

”Det går inte” säger en del, medan personalen hellre tittar på vad deras äldre vänner faktiskt kan. De ser också att de många gånger kan och vill mycket mer när de kommer ut i naturen. De som vill får följa med, de som inte vill behöver inte och då behövs det även personal kvar på boendet. 

– Jag tycker om att vara ute så mycket det bara går, jag är en skogsmänniska, säger Kalle Öström.

– Man är ju som hemma här och jag tycker det är bra. De är bra på att hitta på grejer. Igår var vi hela dagen i Boden och för inte så länge sen var vi på campingen i Boden två nätter, så vi rör på oss, ler han.

Relaterat innehåll