Spetskompetens från hela världen

Den gröna industrin som växer fram i Boden lockar handplockade talanger från hela världen. Familjerna Inavolu och Pampana från Indien var några av de första familjerna som kom till Boden i globala samhällsomställningens kölvatten.

I 17 år har Bharat Pampana och Krishnama Inavolu varit kollegor. De tillhör kompetensen som inte finns i Europa och som reser världen över för den typ av spjutspetsuppdrag som behövs på H2 Green Steel

i Boden de närmaste åren. De är en del av teamet som utvecklar den så kallade DRI-tekniken, direct reduced iron, som är avgörande i H2 Green Steels planerade produktion.

För första gången på alla år har deras familjer valt, och fått möjlighet, att följa med dem ut i världen.

– Det betyder väldigt mycket för oss att få vara tillsammans som familj. För mig är det mycket känslor och jag är väldigt glad att vi kan bo här allihop, säger Naveena Inavolu, som var van vid att vara ensam med barnen under långa perioder tidigare.

Familjerna lämnade hettan i de stora städerna Vijayawada och Rajamunday i södra Indien under våren 2023. Pampanas hann uppleva lite snö. Inovalus kom just innan lövsprickningen. Efter långa ljusa sommarnätter fascinerades de över höstlöven som skiftade i gult, flammande norrsken och krispig frost. Och äppelträd!

– Vi är vana vid att köpa och äta äpplen där vi bodde, men vi har inte sett dem växa på träd som här, ler Naveena, som också vloggar från Boden och delar med sig av sina intryck på youtube till följare världen över.

NÄRA GRANNAR

– Vårt första mål var att hitta bostäder nära varann. Nu har vi det och vi trivs jättebra, säger Sailaja Pampana.

Med andra släktingar och vänner långt borta betyder närheten till landsmän och lokala vänner mycket. Här kan barnen ta fotbollen under armen och gå ut och leka. Familjerna kan cykla in till centrum och till barnens fotbollsträning. Matbutiker ligger nära och bussen till skolor och jobb stannar alldeles utanför huset. 

Nästa mål är att lära sig svenska. Naveena och Sailaja är på god väg efter bara några veckor på SFI tillsammans med elever från 13 andra nationaliteter.

INTERNATIONELL SKOLA

Familjernas barn blev de första eleverna i den nya International School of Boden. Där fylls det successivt på med fler elever i olika nivåer. Skolan följer ett internationellt utbildningsprogram med internationellt utbildade och erfarna lärare för att ge eleverna en högkvalitativ världsomspännande läroplan som är överförbar och allmänt erkänd i hela världen. Vissa delar integreras med svenska skolans övriga elever och svenska finns också med på schemat.

NYA FAVORITER

Barnen har lärt sig gilla svenska maträtter som köttbullar och potatisbullar. De indiska smakerna får de hemma i köket där matlagning är ett stort intresse hos båda familjerna. Så pass att det till och med har väckts en dröm om att öppna en indisk restaurang i Boden.

– Vi har redan ett namn – Indian Housewives kitchen, säger Naveena med ett skratt.

– Men först vill vi lära oss språket så vi kan prata med kunderna, det är viktigt, fortsätter hon.

NYTT LIV

Familjernas nya liv är en stor kontrast till livet i Indien. Förutom förmånen att slippa leva frånskilda under pappornas arbete runt om i världen, är temperatur och klimat en enorm skillnad. I deras gamla hemstad var det inte ovanligt med temperaturer på 40-50 grader. I Boden var det minusgrader när de anlände och under sommaren ofta bara hälften så varmt som Indiens hetta.

För de indiska barnen är det svalare klimatet något av det bästa med Sverige.

– Jag älskar kylan. Här kan vi springa och leka ute utan att det är för varmt, berättar Anirvesh.

Alla barnen spelar i lokala fotbollslag. Familjerna gillar biblioteket, second hand och hållbarhetsutbudet som finns i Boden, handlar gärna återbruk och har lärt sig var de ska lägga ut annonser om vad de behöver. De lyssnar på svenska vänner och noterar svenskarnas seder, inredning, gardiner, krukväxter och middagstider.

– Det här är ett helt nytt liv för oss. Vi lär oss nytt hela tiden och har fått väldigt bra stöd och hjälp av kommunen. Det här mottagandet har vi inte fått någon annanstans i världen där vi har jobbat, säger Krishnama.

– Vi är väldigt tacksamma och trivs så bra. Vi kommer att vara här i flera år, men jag känner att vi skulle kunna stanna längre, säger Bharat.

TEXT: ANNA BERGSTRÖM