Thomas Fägerman står i jakttornet och blickar ut över det område som ska bli grönt stålverk och vätgasfabrik.

Här blir hans vision om den gröna omställningen verklighet 

I nästan 40 år har Thomas Fägerman kallats för visionär och drömmare i hållbarhetsfrågor. Men omställningen som påståtts vara ett utopiskt scenario sker nu – på samma plats där hans intresse för miljö en gång föddes under en skolutflykt.

Vinden kysser trädtopparna försiktigt och får det färglösa höggräset att buga sig i jämn takt. Thomas sätter kängan på den väderbitna träregeln och kliver upp i utsiktstornet.  En fjällvråk svävar ovanför och skriker vasst åt drönaren som skickats upp för att dokumentera ögonblicket. 

Han blickar ut över Lillträsk, ett litet vattendrag strax öster om norra Svartbyn och berättar hur miljön såg ut för 40 år sedan. Då hans stora livsresa startade. 

– Vi fick en fantastisk lärare på mellanstadiet, Per-Olof Karlberg, som tog oss ut i naturen och lät oss uppleva miljön på riktigt, inte bara i läroböckerna. Vi brukade cykla ut hit ibland. Där väcktes mitt intresse för miljö och hållbarhet, säger Thomas. 

Thomas Fägerman står i jakttornet och blickar ut över det område som ska bli grönt stålverk och vätgasfabrik.

BESKREVS SOM VISIONÄR

För omgivningen sågs engagemanget som ett en fas. En inställning som skulle gå över när han växte upp och insåg hur världen fungerade. Men ju mer Thomas lärde sig från jordelivet desto mer säker blev han att det var de andra som hade fel. Så han började jobba med att övertyga dem och sökte tjänster där det fanns möjlighet att driva utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle. Där har han beskrivits som en visionär som predikar om en ouppnåelig samhällsbild i ett modernt samhälle. Om saker som i folks ögon aldrig skulle ske. Tills nu. 

– Trots att det blivit allt mer uppenbart att vi har levt över våra tillgångar under en längre tid så har jag ibland tvivlat på om insikten och viljan att förändra det är tillräckligt stor. Men när jag ser att framförallt kapitalet börjar förstå att det behövs en reformering av industrin. Då känner jag att jag börjar tro på en omställning på allvar. 

Miljö och hållbarhet har varit Thomas hjärtefrågor i 40 år. Nu blir drömmarna om den gröna omställningen verklighet.

ÖVERGAV BODEN 

Reformen som han syftar på är H2 Green Steels 50 miljarderssatsning i Boden. Mitt i området där en tioårig Thomas formades. Där drar bygget av en vätgasanläggning och ett stålverk till sig blickar från resten av världen då bolaget är fast beslutet att utmana branschen och tillverka stål på ett hållbart sätt. 

– Det är nästan så att en får nypa sig i armen. Jag har alltid fått åka bort från Norrbotten för att jobba i spännande projekt och nu är de spännande projekten här. Det är lite som att leva i sin dröm och samtidigt ha den här livsmiljön som Boden erbjuder. 

Sedan fyra år tillbaka är han vd på Boden Business Park och jobbar dagligen med att försöka hitta samarbetsfördelar mellan företag. I många av de projekten finns det en tydlig målsättning att skapa synergieffekter som gör kommunen mer hållbar. 

Men det var inte alls självklart att det var här som frågorna skulle drivas. För även om han är uppvuxen i Erikslund så lockade jobben och livet utanför kommunen. 

Familjen växte istället fram i Hackås, Jämtland, och det var först när det kom ut ett hus i Brobyn till försäljning som hemlängtan kom över honom. 

– Vi hade tre barn, den yngsta var två då, fritidshus och kände oss ganska rotade där. Men plötsligt såg jag mitt drömhus. En norrbottensgård, i foten av berget, vid slutet av vägen, med skogen i ryggen och utsikt över ängarna. Tyvärr hann vi inte med innan det såldes och tåget gick. Trodde jag. 

REVANSCHEN PÅ DRÖMHUSET 

För händelsen inledde en process. Var det verkligen i Hackås som de skulle bo resten av livet? De vägde mellan att flytta till Norrbotten eller Oxelösund där frun Marie har sina rötter. När plötsligt samma hus kom ut till försäljning igen. 

– Då var vi mer redo och slog till direkt. Jag kan inte påstå att det var en helt enkel övertalningskampanj, men hon har aldrig uttryckt att hon ångrat det beslutet. 

Thomas Fägerman hemma på gården.

För det är här. På landsbygden utanför Boden som de kan leva ut sina intressen. 

– För oss är det en frihet. Det går att odla, vi kan ha bin, det går att ha hundar och djur utan att vi stör grannarna. Samtidigt har vi haft skola, förskola och fotbollsplan på cykelavstånd. Nu har vi också möjlighet att kombinera det med spännande jobb här i Boden. 

De allra flesta som läser den här texten kommer säkerligen behöva använda en app eller söktjänst för att ta reda på var Brobyn ligger. Men för Thomas är platsen en central punkt med resten av världen runtomkring. Han pratar om att gårdens historiska betydelse för Skatamarksbygden. En gång i tiden var det här som ullen lämnades in för att sedan transporteras vidare för anrikning. Det är också här som ladornas bygd börjar eller slutar, beroende på hur en väljer att se på det. För Thomas är det mer än en plats. 

BYAMENTALITET I LÄNET 

Kanske är det därför som han och Marie har varit måna om att renoveringar ska göras på så kallat gammeldags sätt. Eller försöker att hitta nya användningsområden för saker som har blivit lämnade åt sitt öde i något bortglömt utrymme. 

– Huset är från strax före 1900, lador och härbren är betydligt äldre. De som byggde det här gjorde det jäkligt bra utifrån deras tillvaro. Att underhålla och skapa liv i de sakerna får mig att vilja gå upp tidigt på morgonen, även om det naturligtvis skulle vara enklare att slå ut och göra helt nytt. 

I grannbyn Skogså framställs både Thomas och Marie som eldsjälar. Där är de engagerad i idrottsföreningen och har dessutom drivit både skola och förskola. Själv ser han på sig som en som vill hjälpa till och en del i ett större lag som utvecklar orten. 

– Det odlades nog ganska hårt i mig när vi bodde i glesbygd i Jämtland. Ville vi göra något så fick vi gå samman för att få det att hända. Den andan känns liknande här och lite så tror vi alla behöver tänka i hela länet nu för att ta vara på den här möjligheten och gemensamt skapa ett attraktivt Boden där vi får unga människor att inte bara stanna kvar utan också flytta hit. 

TÄNKER ANNORLUNDA 

Tillbaka till utsiktstornet och platsen där allting startade. Åsen till höger är avverkad. Där ska vätgasanläggningen ligga. På andra sidan vägen har marken börjat förberedas för att bygga stålverket. Men Lillträsket kommer finnas kvar även efter etableringarna.  

– Det finns de som säger att vi inte har kommit så långt på 40 år och det kanske stämmer. Men hade det här skett då så hade den här lilla sjön varit ett minne blott. Nu tänker hela samhället annorlunda och ser värdet i att bevara natur och mångfald. Jag var kanske lite naiv när jag var ung, men grundtanken fanns där redan då och nu känner jag mig stolt över att leva i en kommun som delar de värderingarna. # 

Text: André Samuelsson / Foto: Mats Engfors 

Läs mer 

Relaterat innehåll
Nära källsortering överallt
Var du än befinner dig ska du kunna källsortera. Det är idén bakom Bodenföretaget Sortify. Som nu är starkare än någonsin. När Victoria och Stefan Strömbäck träffades var de båda fattiga stude…
Ett hållbart närhetsliv
Utan utbildning eller erfarenhet tog Magnus och Åsa steget och köpte en bondgård. Här bedriver de köttproduktion i liten skala med stenhårt fokus på miljön och djurens bästa. Knappt en mil innan Ha…